Julhypotesen

Tiden går ju som bekant och snart är det mörkaste dagen på året. Högtidernas högtid och komersernas komers smyger sig på oss med glittriga saffransdoftande bjällerklangsklingande påtränganden från alla håll för alla sinnen. Förra julen var jag i Rom och det var knappt jul, mest pasta, raggande italienare och en krock med Peter Birro. Det avbrottet från hemmajul var kanske vad jag behövde. Vår familj brukar vara extra dysfunktionell runt O-helganätterna och klinga ganska falskt mot idyllen. Detta år, just i detta nu, har dock en säregen längtan till de mörkaste dagarna på året, dagarna vi gjort till vår tidevarvsvändpunkt och barnens största förväntanskittel på grund av en munk som räknade lite fel infunnit sig. Vi blir många i år. Mor, far, Andreas, Shora, en vän till dem, Jonatan, Lisa, Mattias, jag och förmodligen också Rikard största delen av dagen. + Orren och hästarna. Det kommer bli ett jäddrans ståhej!
Teologiska och marxistiska diskussioner kommer blandas med inbitna essäer om analoga syntar och kanadensiska hockeyspelare, hundskall, arabiska slagord, mongolsk strupsång, annan sång, pianospel i diverse genrer, och andra mer eller mindre oprovocerade läten.
Jag peppar. Maten kommer vara gastronomisk, stämningen SKA vara tjollning.
Julstämningen har förövrigt redan infunnit sig i min temporära bostad i Kallebäck. Jag och Rikard har haft julfika flera nätter i rad och hans entusiasm inför pyntandet och stämningsskapandet var lika oväntat som bedårande. Hela ytterdörren ser från utsidan ut som ett gigantiskt paket då den är helt och hållen inslagen i paketpapper, med band, krans och julklappsetikett istället för vanlig namnskylt. När jag kom hem härom dagen var han mitt uppe i pepparkakshusbygge. Det har även snösprayats i fönsterkarmarna. Jag kanske borde börja oroa mig, innan jag vet ordet av slutar det väl med att vi halkar runt i rosa glasyr runtssnubblandes på marsipantomtar och fikon i tomtens egen verkstad. Jag ser fram emot fortsättningen.