landet ligger

Persiennerna nere, lägenheten tyst, tre täcken i sängen. Jag vaknade och hade ont i halsen och var helt igentäppt, det är verkligen ingen överdrift att jag varit förkyld sen i augusti. Det varierar från dag till dag men det försvinner aldrig helt. Behöver jag nämna att det är frustrerande?
Så jag stannade hemma och sov. Ställde klockan först på 10.30 men det slutade vid 13. Om jag inte ställde mitt alarm skulle jag säkerligen sova till 15-16. Det här kommer sluta med en vägg eller en väg(till karriären då förhoppningsvis).
Nästa vecka har vi premiär med vårt sceniska musikprojekt i skolan och på fredag är det premiär med Musikalafton. Skola 8.30-16.30 varje dag, rep i Alingsås 17-23. Jag försöker systematiskt bygga upp en pepp och samtidigt tänka logistiskt. Ska jag ta med mig klädombyten till Alingsås(eftersom jag typ inte kommer hinna hem någon dag och byta kläder)? Hur mycket frukt ska jag köpa, så jag håller mig uppe? Vilka frukter är bäst? Vilka skoluppgifter kan jag ta med och jobba med när vi väntar? Vad ska jag ta med för tv-serie som vi kan kolla på när jag inte orkar plugga i pauserna?
Detta och tusen saker till.
jag känner mig heller inte alls färdig med någon av mina karaktärer till föreställningarna, till skolan har vi varken skrivit klart manuset eller gjort klart koreografin. Jag försöker studera in Diana Ross' moves och applicera på Dreamgirls(och jag har för övrigt inte ens sett filmen). Och min röst har fortfarande inte blivit bra. Hmm, nu känner jag att det börjar sjuda i magen på ett oroväckande sätt, det är nog inte konstruktivt att rabbla upp allt man är stressad över såhär, allt man försöker hålla undan blir obehagligt synligt.
Jag är inte så himla bra på att ta hand om mig själv, gissar att det är det min kropp hintar om genom att aldrig bli frisk. Jag lyckas därför inte finnas till för någon annan just nu heller. Lyckas knappt ens svara på sms eller på fejan. I'm sorry.

when will you accept yourself?

Det är onekligen frustrerande och stundtals smärtsamt att inse att man aldrig kommer bli varken som man själv eller nån annan vill. Man kan ju hoppas på att åldern har nöjdhet i rynkorna och acceptans i bristningarna.
för lång och för smal för mitt ideal, för kort och för tjock med fel mått för deras.
Varenda bild och människa ska ställas jämte en och mätas på alla ledder och skådas i alla ljus, man vinner sällan en sådan match.
Sådana här tankar skulle ju stanna i tonårsrummet tillsammans med Kent-planscherna?

we care too much about the things we lack.(tänk att jag skulle citera det igen)

Nu ska jag färga ögonbrynen.

Sådant jag egentligen inte visar

Det är som J sa
något utanför våra kroppar hår karriärer visioner självransakelse (eller bristen på den)att rikta sin uppmärksamhet mot
fåror i jorden
niomånaderslivet
kanske något skadeskjutet
att mata hålla om
så etsade vid framåt att vägen virar sig rynt synen
ambitionsasfalten minimerar vårt fönster ut
tonar ner allt omkring det enda belysta
de här svajande tonerna drar mig tillbaka i år och lungorna kippar efter rök
plötsligt kommer de avlagda gudarna upp från källaren och börjar trängas i hörselgången
använder de gamla medlen för att komma åt mig
ljudkrokar att haka fast i det jag inte håller tillräckligt hårt eller nära
man vill gärna tro att det är revbenen som är buren runt hjärtat
kalkväggarna som stegarna inte räcker över
se över och ut
ut genom kalken och ut ur skinnet
ta med sig blodet som något hett och pulserande men inte mer en det
inte som rep eller barriär
bara som rött som får forsa
då kan det få följa med
men ut ur kalken och ut ur hornhinnorna
snabbt slut nu jag kommer ändå inte ut
inte som i att ge upp
vi behöver väl inte kalla det så

vaniljsocker när jag skulle skrivit om checkpoints

Jag solade en minut för länge idag, det känns på ryggen och syns på magen. Det är nämligen bara vissa delar av min kropp som förunnats pigment, och magen är en av dem. Jag har spillt ut vaniljsocker i väskan så nu luktar det vanilj istället för kosttillskott, bättre. Himlen är pastell, Mölndal är snällt idag, busschaufförerna också, jag har plankat hela dagen.
Nu lagar jag mat, fullkornsspagetti, röda linser och vitlöksstekt babyspenat. Eftersom jag har en karl som är vegetarian men inte gillar vegetarisk mat får man passa på när han inte är närvarande. Jag lyssnar på Parade och försöker lära mig You Don't Know This Man. Åh, vad jag skulle ge för att ha all tid i världen till att förbereda mig för sökningarna. Sitta i lugn och ro med monologer och låtar och verkligen jobba med dem, inte bara lära mig melodin eller utantill och sen lägga i mappen. Dessa halvmesyrer är bara frustrerande.
Jag glömde min almanacka idag och oj, det märktes. Mitt enda försök till struktur var utom räckhåll, jag blev lite farträdd.
Mitt huvud känns som ett hav med massa kringspritt gods runtflytandes. Det kollideras och stänker och jag lyckas inte hålla fast i något mer än ett par minuter, jag är inte direkt ett under av kreativitet just nu. Jag vet en annan som lanserar århundradets idé 10 gånger om dagen men tyvärr lyckas jag inte erbjuda så mycket mer än rättstavningar och enstaka välformuleranden.
I fredags var jag på mitt livs första arbetsintervju. Det var trevligt och jag snodde med mig ganska mycket choklad. Men, med 300 lediga jobb varav 190 fastfood och typ 4000 sökande så är chansen nog inte så stor. skönt att jag inte insett det än.
Benvärmarna på och Rs för stora dansskor idag, eftersom mina andra ligger i ett skåp i Alingsås sedan en vecka tillbaka. Jazz ikväll, rich dirty beautiful wööh. Jag ska rita av min danslärare Kristina någon dag. det blir roligt.