TÄNK OM MAN HADE ETT LITET DJUR

Idag är himlen alldeles jämngrå och den rinner ner över träd och hus och blir en enda suddig pastell bakom radhusen. Det sista skarpa är skorstenarna. De är snygga, kantiga och av plåt.
Jag gick hem till mormor och morfar efter skolan för att hämta deras reservnyckel, R och jag bor nämligen hos mig ett tag och då ska han kunna få komma och gå som han vill. Jag kom mitt i deras bjudning, ganska roligt att få bevittna hur par strax över 80 umgås. Paren sitter mitt emot varandra och man äter toscakaka, chokladbiskvier,vetelängd med allt möjligt götta såsom vaniljkräm äpplemos och glasyr. Det pratas om huruvida Fässbergsgymnasiets aula eller Möllan är Mölndals största samlingslokal, handikappsparkeringstillstånd och drar anekdoter rörande botaniska trädgårdens fd. chef. Senare förflyttar man sig till övervåningen för att se på en videoinspelning av en helgmålsringning från gamlestan i Luleå. Dessvärre blev de två fjärrkontrollerna lite av en teknologisk överdos för de båda herrarna som frenetiskt tryckte på knapparna, och man fick ställa in dagens höjdpunkt.

Nåja. Ganska gulligt.

I fredags var jag ganska vrakig och när R ringde och frågade om jag skulle hänga med till "staggen" (Stage Door)tvivlade på om jag kunde hantera nån social kontakt alls. Men jag tog mig i kragen och pallrade mig dit och hade en god stund med honom och hans klasskompisar. Efter en stund ledde diskussionen in på Blondinbella och kvällen slutar med att alla följer med hem till oss och vi käkar crostini, ostar, chips och kollar på Let's Dance. Första gången för mig, men tja, varför inte. Det är ju faktiskt ett ganska ballt koncept. Min hatfascination för Blondinbella made me do it.

Både lördagen och söndagen var rep med AMTS i en konstig studio med provisorisk scen, sågspån på golvet och folierör i taket på en ödslig parkering. Det är fortfarande svårt att se något annat än utspridda pusselbitar av olika kvalité men förhoppningsvis får man väl en klarare helhetsbild av hur föreställningen kommer bli.

Efter två skoldagar och en halvtuff helg kände jag att jag behövde ta igen mig, och skippade måndagen i skolan. Hade dåligt samvete hela dagen och har ångest än, kan inte se någon av musiklärarna i ögonen för att jag inte lyckas ha koll på mina noter eller få ner mina melodier i prickar rader kors- och b-förtecken.

Men, var jag än kommer hamna i höst så tror och hoppas jag verkligen att det inte kommer vara lika splittrat som nu. Nu är jag på så många ställen samtidigt och allt måste gå vägen. Jag kan inte prioritera bort nått. Fick två väldigt positiva omdömen i skolan idag men vet även att jag verkligen måste skärpa mig, kan inte äventyra betygen nu.

Nu sitter jag och skriver ut noter till Rich Man's Frug som jag fått igenom att ha med i vårat sceniska musikprojekt, det är åtminstone ett ljus i 4timmarslektionen. För 9 månader sedan var det morgonen efter en efterfest i Alingsås med Shakespearemonologerna, frukosterbjudandet och dagenefterångesten.
And it's still going strong.

Nu när jag läst igenom det här märker jag att jag byter tempus i var och varannan mening, väldigt fult, men jag orkar inte skriva om det hela nu, love it or leave it så att säga.