landet ligger

Persiennerna nere, lägenheten tyst, tre täcken i sängen. Jag vaknade och hade ont i halsen och var helt igentäppt, det är verkligen ingen överdrift att jag varit förkyld sen i augusti. Det varierar från dag till dag men det försvinner aldrig helt. Behöver jag nämna att det är frustrerande?
Så jag stannade hemma och sov. Ställde klockan först på 10.30 men det slutade vid 13. Om jag inte ställde mitt alarm skulle jag säkerligen sova till 15-16. Det här kommer sluta med en vägg eller en väg(till karriären då förhoppningsvis).
Nästa vecka har vi premiär med vårt sceniska musikprojekt i skolan och på fredag är det premiär med Musikalafton. Skola 8.30-16.30 varje dag, rep i Alingsås 17-23. Jag försöker systematiskt bygga upp en pepp och samtidigt tänka logistiskt. Ska jag ta med mig klädombyten till Alingsås(eftersom jag typ inte kommer hinna hem någon dag och byta kläder)? Hur mycket frukt ska jag köpa, så jag håller mig uppe? Vilka frukter är bäst? Vilka skoluppgifter kan jag ta med och jobba med när vi väntar? Vad ska jag ta med för tv-serie som vi kan kolla på när jag inte orkar plugga i pauserna?
Detta och tusen saker till.
jag känner mig heller inte alls färdig med någon av mina karaktärer till föreställningarna, till skolan har vi varken skrivit klart manuset eller gjort klart koreografin. Jag försöker studera in Diana Ross' moves och applicera på Dreamgirls(och jag har för övrigt inte ens sett filmen). Och min röst har fortfarande inte blivit bra. Hmm, nu känner jag att det börjar sjuda i magen på ett oroväckande sätt, det är nog inte konstruktivt att rabbla upp allt man är stressad över såhär, allt man försöker hålla undan blir obehagligt synligt.
Jag är inte så himla bra på att ta hand om mig själv, gissar att det är det min kropp hintar om genom att aldrig bli frisk. Jag lyckas därför inte finnas till för någon annan just nu heller. Lyckas knappt ens svara på sms eller på fejan. I'm sorry.