fredag 20 februari 2009

landet ligger

Persiennerna nere, lägenheten tyst, tre täcken i sängen. Jag vaknade och hade ont i halsen och var helt igentäppt, det är verkligen ingen överdrift att jag varit förkyld sen i augusti. Det varierar från dag till dag men det försvinner aldrig helt. Behöver jag nämna att det är frustrerande?
Så jag stannade hemma och sov. Ställde klockan först på 10.30 men det slutade vid 13. Om jag inte ställde mitt alarm skulle jag säkerligen sova till 15-16. Det här kommer sluta med en vägg eller en väg(till karriären då förhoppningsvis).
Nästa vecka har vi premiär med vårt sceniska musikprojekt i skolan och på fredag är det premiär med Musikalafton. Skola 8.30-16.30 varje dag, rep i Alingsås 17-23. Jag försöker systematiskt bygga upp en pepp och samtidigt tänka logistiskt. Ska jag ta med mig klädombyten till Alingsås(eftersom jag typ inte kommer hinna hem någon dag och byta kläder)? Hur mycket frukt ska jag köpa, så jag håller mig uppe? Vilka frukter är bäst? Vilka skoluppgifter kan jag ta med och jobba med när vi väntar? Vad ska jag ta med för tv-serie som vi kan kolla på när jag inte orkar plugga i pauserna?
Detta och tusen saker till.
jag känner mig heller inte alls färdig med någon av mina karaktärer till föreställningarna, till skolan har vi varken skrivit klart manuset eller gjort klart koreografin. Jag försöker studera in Diana Ross' moves och applicera på Dreamgirls(och jag har för övrigt inte ens sett filmen). Och min röst har fortfarande inte blivit bra. Hmm, nu känner jag att det börjar sjuda i magen på ett oroväckande sätt, det är nog inte konstruktivt att rabbla upp allt man är stressad över såhär, allt man försöker hålla undan blir obehagligt synligt.
Jag är inte så himla bra på att ta hand om mig själv, gissar att det är det min kropp hintar om genom att aldrig bli frisk. Jag lyckas därför inte finnas till för någon annan just nu heller. Lyckas knappt ens svara på sms eller på fejan. I'm sorry.

onsdag 18 februari 2009

when will you accept yourself?

Det är onekligen frustrerande och stundtals smärtsamt att inse att man aldrig kommer bli varken som man själv eller nån annan vill. Man kan ju hoppas på att åldern har nöjdhet i rynkorna och acceptans i bristningarna.
för lång och för smal för mitt ideal, för kort och för tjock med fel mått för deras.
Varenda bild och människa ska ställas jämte en och mätas på alla ledder och skådas i alla ljus, man vinner sällan en sådan match.
Sådana här tankar skulle ju stanna i tonårsrummet tillsammans med Kent-planscherna?

we care too much about the things we lack.
(tänk att jag skulle citera det igen)

Nu ska jag färga ögonbrynen.

tisdag 10 februari 2009

Sådant jag egentligen inte visar

Det är som J sa
något utanför våra kroppar hår karriärer visioner självransakelse (eller bristen på den)att rikta sin uppmärksamhet mot
fåror i jorden
niomånaderslivet
kanske något skadeskjutet
att mata hålla om
så etsade vid framåt att vägen virar sig rynt synen
ambitionsasfalten minimerar vårt fönster ut
tonar ner allt omkring det enda belysta
de här svajande tonerna drar mig tillbaka i år och lungorna kippar efter rök
plötsligt kommer de avlagda gudarna upp från källaren och börjar trängas i hörselgången
använder de gamla medlen för att komma åt mig
ljudkrokar att haka fast i det jag inte håller tillräckligt hårt eller nära
man vill gärna tro att det är revbenen som är buren runt hjärtat
kalkväggarna som stegarna inte räcker över
se över och ut
ut genom kalken och ut ur skinnet
ta med sig blodet som något hett och pulserande men inte mer en det
inte som rep eller barriär
bara som rött som får forsa
då kan det få följa med
men ut ur kalken och ut ur hornhinnorna
snabbt slut nu jag kommer ändå inte ut
inte som i att ge upp
vi behöver väl inte kalla det så

måndag 2 februari 2009

vaniljsocker när jag skulle skrivit om checkpoints

Jag solade en minut för länge idag, det känns på ryggen och syns på magen. Det är nämligen bara vissa delar av min kropp som förunnats pigment, och magen är en av dem. Jag har spillt ut vaniljsocker i väskan så nu luktar det vanilj istället för kosttillskott, bättre. Himlen är pastell, Mölndal är snällt idag, busschaufförerna också, jag har plankat hela dagen.
Nu lagar jag mat, fullkornsspagetti, röda linser och vitlöksstekt babyspenat. Eftersom jag har en karl som är vegetarian men inte gillar vegetarisk mat får man passa på när han inte är närvarande. Jag lyssnar på Parade och försöker lära mig You Don't Know This Man. Åh, vad jag skulle ge för att ha all tid i världen till att förbereda mig för sökningarna. Sitta i lugn och ro med monologer och låtar och verkligen jobba med dem, inte bara lära mig melodin eller utantill och sen lägga i mappen. Dessa halvmesyrer är bara frustrerande.
Jag glömde min almanacka idag och oj, det märktes. Mitt enda försök till struktur var utom räckhåll, jag blev lite farträdd.
Mitt huvud känns som ett hav med massa kringspritt gods runtflytandes. Det kollideras och stänker och jag lyckas inte hålla fast i något mer än ett par minuter, jag är inte direkt ett under av kreativitet just nu. Jag vet en annan som lanserar århundradets idé 10 gånger om dagen men tyvärr lyckas jag inte erbjuda så mycket mer än rättstavningar och enstaka välformuleranden.
I fredags var jag på mitt livs första arbetsintervju. Det var trevligt och jag snodde med mig ganska mycket choklad. Men, med 300 lediga jobb varav 190 fastfood och typ 4000 sökande så är chansen nog inte så stor. skönt att jag inte insett det än.
Benvärmarna på och Rs för stora dansskor idag, eftersom mina andra ligger i ett skåp i Alingsås sedan en vecka tillbaka. Jazz ikväll, rich dirty beautiful wööh. Jag ska rita av min danslärare Kristina någon dag. det blir roligt.

onsdag 28 januari 2009

pointless

Mamma och pappa gick på samma begravning som killen som spelar Kingsley Shaklebolt i Harry Potter förra helgen
Pappa har en nära vän som är nära vän med Obama
En mage fylldes med cancer och en mamma tömdes på ork
Vi är spioner eller terrorister och tar ut batteriet i telefonen för att ingen ska höra
Markerar en översikt med blåa och röda prickar
Min klarinett har blivit stulen
Olåsta skåp är inte att lita på var de än står verkar det som
Min älskade är sjuk och knastrar halstabletter och har ljuset tänt hela nätterna
så jag sover själv
Hamlet och En Midsommarnattsdröm ligger på mitt sängbord
Jag har en mapp med monologer också och just nu känns det ok
Jag gillar Helena
Och ibland känner jag mig trodd på
Om en timme ska jag åka och dansa balett för Carlos
Han dansar i 3x boléro, jäkligt grym alltså
Mina prestationer är en annan femma
Jag går i skolan mellan 8.30 och 16.3o det går till och med fort
Blir aldrig riktigt frisk och hoppas verkligen på näringsbrist
Ska på min första arbetsintervju på fredag
Och i förrgår sökte jag jobb som paddanmaskot
Karriären nalkas
Jag känner't
Jag och mamma gråter åt den vita fosforen
Men förhoppningsvis kommer snart ett skepp lastat
Det här är ett lätt sätt att skriva för man kommer nästan undan med osammanhanget
Ingen filmfestival för mig i år förutom en film imorgon
Med världens finaste Göteborgare med trasigt knä och reflexväst
och lyckligaste rynkleendet
Anna säger att jag är lik McKey i Topmodel
haha säger jag
Våran Roxanne-koreografi blir grym gör nästan lite ont
Pengar som slängs på horor är ett vinnande koncept
Nej nu får det vara nog
Mat
Sömn
Varför går det inte att betala till bankgiron med internetbanken?
Måste vara nått med elektronkortet
Ingen idé att fortsätta gå till jazzhuset varje torsdag och vänta på att bli hämtad av Birgitte Bardots dotter
Släpp det
Jag vill ha vigare rygg, det kunde man väl iallafall förtjänat när man ändå har syndromet
Mia och Klara har börjat igen
En ledig helg nu, den sista innan slutet av mars
Jordgubbar och chokladfondue i badkaret
Nu får det vara nog på riktigt

onsdag 21 januari 2009

I'm dilling, I'm dilling about

Igår var en konstig dag, nästan helt svart. Man är två och så nära, jag antar att det är omöjligt att inte kollidera med sig själv och stöta emot allt hårdare än man kanske hade behövt. Man tvingas göra verklighet av sin filosofi och hela tiden mota bort flyktimpulsen. och man märker att blodsbanden har läckt in de där egenskaperna som är så avskräckande, jag trodde att jag med mit hat mot dem fördämt den vägen. Jag hade tänkt att det här med utveckling inte skulle behöva vara så himla smärtsamt men det var nog en ganska grav missuppfattning. Hur mäter man sin rörelse, är det i det mest snoriga och hyperventilerande avgrundstillståndet då man inte ser nånting man i själva verket är på väg? Eller när man är harmoniskt nöjd med sig själv och hur man hanterar allt. Förmodligen det första då, eller kanske när den knuten löses upp och det tänds nånting.
Kära hjärtanes så dilligt det blev. jag borde väl hålla mina avskrivningar för mig själv, men nu är det så att det blir liksom gärna inte av att jag skriver om jag inte har för avsikt att exploatera det på internätet. vad det nu säger om mig, eh.

Mölndal är blått och jag längtar tills det blir varmt och håltimmarna blir soltimmar på gräsmattan utanför.

Igår tappade jag en hårddisk i golvet också. Den så kallade grädden på moset.
Idag balett och jazz, imorgon balett, i övermorgon Wendelsbergs revy, på lördag musikalrep, på söndag likaså, på måndag jazz... och ja, ungefär så ser min vårtermin ut.

tisdag 13 januari 2009

TÄNK OM MAN HADE ETT LITET DJUR

Idag är himlen alldeles jämngrå och den rinner ner över träd och hus och blir en enda suddig pastell bakom radhusen. Det sista skarpa är skorstenarna. De är snygga, kantiga och av plåt.
Jag gick hem till mormor och morfar efter skolan för att hämta deras reservnyckel, R och jag bor nämligen hos mig ett tag och då ska han kunna få komma och gå som han vill. Jag kom mitt i deras bjudning, ganska roligt att få bevittna hur par strax över 80 umgås. Paren sitter mitt emot varandra och man äter toscakaka, chokladbiskvier,vetelängd med allt möjligt götta såsom vaniljkräm äpplemos och glasyr. Det pratas om huruvida Fässbergsgymnasiets aula eller Möllan är Mölndals största samlingslokal, handikappsparkeringstillstånd och drar anekdoter rörande botaniska trädgårdens fd. chef. Senare förflyttar man sig till övervåningen för att se på en videoinspelning av en helgmålsringning från gamlestan i Luleå. Dessvärre blev de två fjärrkontrollerna lite av en teknologisk överdos för de båda herrarna som frenetiskt tryckte på knapparna, och man fick ställa in dagens höjdpunkt.

Nåja. Ganska gulligt.

I fredags var jag ganska vrakig och när R ringde och frågade om jag skulle hänga med till "staggen" (Stage Door)tvivlade på om jag kunde hantera nån social kontakt alls. Men jag tog mig i kragen och pallrade mig dit och hade en god stund med honom och hans klasskompisar. Efter en stund ledde diskussionen in på Blondinbella och kvällen slutar med att alla följer med hem till oss och vi käkar crostini, ostar, chips och kollar på Let's Dance. Första gången för mig, men tja, varför inte. Det är ju faktiskt ett ganska ballt koncept. Min hatfascination för Blondinbella made me do it.

Både lördagen och söndagen var rep med AMTS i en konstig studio med provisorisk scen, sågspån på golvet och folierör i taket på en ödslig parkering. Det är fortfarande svårt att se något annat än utspridda pusselbitar av olika kvalité men förhoppningsvis får man väl en klarare helhetsbild av hur föreställningen kommer bli.

Efter två skoldagar och en halvtuff helg kände jag att jag behövde ta igen mig, och skippade måndagen i skolan. Hade dåligt samvete hela dagen och har ångest än, kan inte se någon av musiklärarna i ögonen för att jag inte lyckas ha koll på mina noter eller få ner mina melodier i prickar rader kors- och b-förtecken.

Men, var jag än kommer hamna i höst så tror och hoppas jag verkligen att det inte kommer vara lika splittrat som nu. Nu är jag på så många ställen samtidigt och allt måste gå vägen. Jag kan inte prioritera bort nått. Fick två väldigt positiva omdömen i skolan idag men vet även att jag verkligen måste skärpa mig, kan inte äventyra betygen nu.

Nu sitter jag och skriver ut noter till Rich Man's Frug som jag fått igenom att ha med i vårat sceniska musikprojekt, det är åtminstone ett ljus i 4timmarslektionen. För 9 månader sedan var det morgonen efter en efterfest i Alingsås med Shakespearemonologerna, frukosterbjudandet och dagenefterångesten.
And it's still going strong.

Nu när jag läst igenom det här märker jag att jag byter tempus i var och varannan mening, väldigt fult, men jag orkar inte skriva om det hela nu, love it or leave it så att säga.